Jag lever som digital nomad och praktiserar anarkokapitalism

För många år sedan insåg jag att jag var libertarian och anarkist. När man är tillräckligt övertygad om dessa idéer så blir det väldigt frustrerande att bo kvar i Sverige. Jag var också trött på alla hycklare som mest gnäller på onlineforum om de höga skatterna men betalar dem glatt som en god medborgare.

Jag bestämde mig för några år sedan att verkligen ta i tur med mitt liv och leva som en anarkokapitalist I PRAKTIKEN. Jag sålde lägenheten och hela bohaget i Sverige och drog med en enkelbiljett. Jag har sedan dess levt som perpetual traveler (PT) / digital nomad vilket innebär att jag är både statslös och hemlös. Jag är på pappret helt utskriven ur Sverige. Det första jag gjorde var skaffa lite olika residency i lågskatteländer med territoriell beskattning så att jag kan hänvisa att jag "bor där".

Ekonomi är det första folk brukar undra om. Jag har länge sparat för detta så jag hade redan stort sparkapital, jag fick en bra vinst på lägenhetsförsäljningen. Jag använder Bitcoin till stor del för inkomster och sparande som enligt mig den bästa valutan då man helt rundar bankerna. Jag kan resa mellan landsgränser och jag kan sälja Bitcoin för cash var som helst. Jag jobbar också som programmerare vilket går göra vartsomhelst ifrån. Så visst är det så att man måste i princip redan vara rik eller ha platsoberoende inkomst för att få detta att fungera.

Det är en fantastisk känsla att vara helt fri och inte ha några beroenden eller tvång. Sveriges 70%+ skatter, tv-licensavgift och allt vad det heter ser bara komiskt ut när jag inte behöver eller tänker betala det. Alla pengar jag tjänar går direkt till mig. Samtidigt utnyttjar jag geoarbitrage situationen så att jag konsumerar där jag får mest för pengarna. Om jag köper en ny mobiltelefon så gör jag det så klart skattefritt istället för att betala 25% moms, kemikalieskatt och kassettersättningsavgift. Månadsleasar man fina condos i varma länder så är det mycket billigare än en sliten hyresrätt i Sverige! Fördelarna för livskvaliteten är enorm! Jag har inte lagat mat på över 2 år för jag har outsourcat det till andra.

Jag levde tidigare ett tråkigt liv med mycket onödig konsumtion för att dämpa vardagsångesten. Nu lever jag som minimalist vilket också krävs om man ska kunna vara mobil. Man inser hur lite man behöver onödigt skit, och jag värderar nu istället fritid framför löneslavarbete och tillhörande konsumtionism.

Alla olika livsval har tradeoffs. Jag har nuvarande lite svårt för att stadga mig i en villa och volvo. Samtidigt som villaägare har väldigt svårt att bli digitala nomader. Man kan inte få allt helt enkelt. Jag har valt denna väg och har därmed accepterat de tradeoffs som finns. Det finns för och nackdelar.

Det finns även ett stort community och likasinnade att träffa världen över. Det finns mängder av material och podcasts så som The Nomad Capitalist.

Så, är det fler som känner att det kan behövas lite mer praktisk anarkokapitalism? Man kan drömma om framtida Liberland och andra utopier men istället kan man faktiskt ta steget redan idag eftersom perpetual travelling faktiskt fungerar än så länge, även om det blir svårare och svårare. Frågor på det?

Hur sköter du eventuellt jobbmässigt nätverkande? Om du skulle få för dig att byta arbetsplats eller göra karriär, hur tror du att dina möjligheter ser ut jämfört med om du hade bott närmare din arbetsplats?

Troligtvis lättare att "göra karriär" på plats någonstans. Jag gillar att ägna mig mest åt kodning ändå så det är en tradeoff igen. Har upplevt att nätverkande i olika länder har fungerat bättre än hur det var i Sverige då jag mest satt inne på ett kontor. Jag har varit på mycket events kring olika topics och fick genast jobberbjudanden, så jag är inte orolig för att det finns möjligheter bara man breddar sin horisont lite.

Vad pratar du om?

Hur löser du eventuell sjukvård?

Hur ser du på familj?

Frilansar du eller har du anställning?

Jag har en internationell sjukvårdsförsäkring, och tro mig, den är så mycket billigare än vad den svenska sjukvården kostar i skatt för en vanlig person om året. Jag tror siffran låg på 50 000 kr/år. Och för detta så klart usel tillgänglighet i socialistisk anda.

Familj vore ju trevligt på sikt kanske men som jag skrev i första inlägget, det är en trade-off för närvarande. Det finns dock många libertarianska par och hela familjer som lever som nomader. Inte sällan hemskolas de.

Det är en mix av anställning och frilans.

Hur/var har du "skaffat recidency"? Vad jag vet så ställs vissa krav för att bli "skattskyldig" i attraktiva jurisdiktioner, såsom Gibraltar eller Andorra. I det senare landet vill jag minnas att en prospektiv "invandrare" måste deponera 50,000€ hos centralbanken samt investera minst 500,000€ för att få uppehållstillstånd.

hur gör du om bitcoin går åt helvete? Det faller ju som en sten just nu. Har du en guldreserv eller backup? Någon gång blir du med gammal tänker jag. Inget av detta kan direkt vara pensionsfrämjande

Får du ligga?

Vem ska ta hand om dig när du blivit en gaggig åldring som inte längre kan försörja sig eller ta vara på sig själv?
Jag vet att ditt svar blir att du fram till dess såklart sparat ihop pengar som kommer räcka till flådig privat äldrevård men tänk på att många människor kommer vilja blåsa "den rika och virriga gamla utlänningen".

Risken finns men det är för bra risk/reward. Har ägnat mycket tid senaste året för att förstå Bitcoin, om det är värt risken och kommit fram till att ja, det är det. Det går inte stoppa, det finns ingen konkurrent, det är de bästa sunda pengarna som finns. Om några år lägre inflation än guld osv. Även om bara priset på Bitcoin skulle gå ner så är det fortfarande en riktigt bra valuta helt utanför systemet, men folk som bara spekulerar i priset istället för att ens äga och använda riktiga bitcoins förstår förstås inte detta förrän staten inflaterar bort eller fryser dina tillgångar.
Förstår inte att så många väljer att leva ett ganska trist liv för att sedan drömma om att få en statlig pension när man är gammal, gaggig och impotent.

Jag värderar att leva ett väldigt gott liv innan jag blir gammal. Jag reser över hela världen, jag lär mig om andra kulturer och språk. Bara dessa år har gjort mig väldigt rik på upplevelser och förståelse för världen.

Vem ska ta hand om mig? Jag får väl ha en partner så tar vi hand om varandra. Jag kanske stadgar mig någonstans om några år, vem vet. Man kommer ingen vart i livet av att hålla på och oroa sig. Det är ju så "tryggt" att bara stanna i Sverige, jobba som en slav för staten och förhoppningsvis inte bli lämnad nedbajsad på ett ålderdomshem. Jag väljer att aktivt ta tag i mitt egna liv just för att slippa känna mig beroende av staten. Jag offrar den falska tryggheten om staten som omhändertagare och sätter mitt öde i mina egna, min familj och vänners händer.

Vad har du för backup vid eventuell långvarig sjukdom som gör det svårt eller omöjligt för dig att jobba? T.ex. om du skulle drabbas av en stroke?

Tycker den här frågan låter precis som "men vem ska bygga vägarna?" och därmed avfärdar möjligheten till ett fritt samhälle. Det löser sig. Man måste ta lite risker och göra vissa tradeoffs för att leva ett liv i frihet. Om jag blir invalid får jag väl flytta hem till mamma? Det är i dagsläget inget som hindrar mig ifrån att leva som jag gör och så länge det går kommer jag fortsätta med det, så vida jag inte tröttnar.